Anders John Esbjörn Öhrwall, född 28 november 1932 i Örebro, död 4 februari 2012 i Stockholm, var en svensk dirigent, tonsättare och arrangör.

Biografi

Öhrwall var kyrkomusiker i Adolf Fredriks församling 1962–1999, och det var också inom ramen för den tjänsten som han grundade Adolf Fredriks Bachkör 1964, vilken han sedan ledde till år 2000. Bachkören firade stora triumfer både i Sverige och internationellt. 1982–1985 var han chefsdirigent för Radiokören. Han var dirigent för Sveriges Radios ungdomskör till dess nedläggning 1969. Han var också mångårig ledare för Filharmoniska kören, knuten till Konserthuset i Stockholm. Under några år på 1990-talet var han ledare för The Phoenix Bach Choir, Arizona, USA.

Öhrwall var en uppmärksammad barockinterpret och var cembalist i ensemblen Musica Holmiae. Han samarbetade också under flera år med Nikolaus Harnoncourt och dennes ensemble Concentus Musicus Wien bland annat på flera inspelningar av musik av Händel och Bach.

Anders Öhrwall var upphovsman till en stor mängd kompositioner och arrangemang, främst för kör, a cappella eller med olika typer av instrumentala ackompanjemang. Det gav upphov till smeknamn som Körwall och Arrwall.

Öhrwall är far till Fredrik Öhrwall, Cecilia Öhrwall och Esbjörn Öhrwall.

Anders Öhrwall är begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.

Priser och utmärkelser

• 1980 – Ledamot nr 834 av Kungliga Musikaliska Akademien
• 1980 – Norrbymedaljen
• 1984 – Deverthska kulturstiftelsens stipendium
• 1987 – Litteris et Artibus
• 1994 – Årets körledare
• 1999 – Musikföreningens i Stockholm stipendium

Bibliografi

• Heijne Ingemar von, red (1985). Barockboken. Anders Öhrwall, René Jacobs, Gunno Klingfors. Stockholm: Gehrmans musikförlag. Libris 7664888. ISBN 91-7748-008-2 

Kompositioner och arrangemang (urval)

• Trettondagsmusik
• Mariamusik
• I denna ljuva sommartid
• Gaudete
• Noget om – Tre sånger till texter av Halfdan Rasmussen
• Sex folkmelodier
• Wenn du einen Garten hast
• Folkliga koralmelodier
• Piae cantiones – Två sånger ur Piae cantiones
• Fredmans epistlar Åtta av Fredmans epistlar

Diskografi i urval

• Bach till tröst och glädje
• Mariamusik
• Aftonsång och julepsalm, med Håkan Hagegård
• Tre fasliga fåglar – visor för barn och vuxna av Laci Boldemann
• Kör i folkton, Adolf Fredriks Bachkör
• Svensk barock och rokoko
• Härlig är jorden, Adolf Fredriks Bachkör
• Messiah – a live recording, G.F. Händel
• Then svenska messan, Johan Helmich Roman
• Requiem op 13 g-moll, Otto Olsson
• Hosianna, Anne Sofie von Otter
• Gaudete, Härlig är jorden med Håkan Hagegård, Adolf Fredriks Bachkör
• Änglastämmor, herdarop – julmusik
• Gläd dig, Mariamusik, med Adolf Fredriks Bachkör
• Bach, Händel, Schütz
• Ode for St. Cecilia's day, George Frideric Händel
• Motets BWV 225–230, Johann Sebastian Bach
• Cantatas 106 & 140, Magnificat, Johann Sebastian Bach
• Mässa h-moll, Johann Sebastian Bach
• Bach highlights, Adolf Fredriks Bachkör
• Hosianna! – Christmas music, Adolf Fredriks Bachkör, Anne Sofie von Otter, Sjuans musikkår (Frälsningsarméns musikkår)

Referenser

Webbkällor

• Öhrwall, Anders J E i Vem är det, sid 1243, 1993

Noter

Externa länkar

• Anders Öhrwall i Svensk mediedatabas

Robert Franz, ursprungligen Robert Franz Julius Knauth, född den 28 juni 1815 i Halle, död där den 25 oktober 1892, var en tysk tonsättare. Asteroiden 10116 Robertfranz är uppkallad efter honom.

Franz musicerade till en början på egen hand och fick först 1835 tillåtelse av sin far att studera musik. Han studerade i två år för Friedrich Schneider i Dessau och ägnade därefter flera år åt att studera Bachs, Händels, Beethovens och Schuberts verk samtidigt som han komponerade och bedrev vetenskapliga studier. År 1841 anställdes han som organist i Ulrichskirche och blev 1842 dirigent vid Singakademie Halle och 1859 Universitätsmusikdirektor vid Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg. År 1865 blev han hedersdoktor där samt 1885 hedersborgare i staden.

År 1843 gav han ut ett första häfte sånger, som av Schumann omnämndes positivt i Neue Zeitschrift für Musik. Sina befattningar måste han lämna 1868 på grund av en öronsjukdom. Hans ekonomi räddades av Joseph Joachim, Franz Liszt med flera, som genom välgörenhetskonserter samlade in 30 000 thaler. Franz var vid sidan av Schubert och Schumann en av 1800-talets största romanskompositörer. Han valde framför allt texter av poeter som Heinrich Heine, Robert Burns, Nikolaus Lenau, Joseph von Eichendorff, Karl Wilhelm Osterwald med flera.

Franz gav ut sammanlagt omkring 300 sånger. Dessutom skrev han ett Kyrie a cappella, Psalm 117 för dubbelkör och tolv vokalkvartetter. Han gjorde "stilriktiga och nödvändiga fyllnadsbearbetningar" av åtskilliga andra tonsättares verk, bland annat Bachs "Matteuspassionen", "Magnificat", "Julorartorium", "Trauerode" och kantater, Händels "Messias", "Jubilate" och "L'allegro", duetter och arior av både Bach och Händel samt d'Astorgas "Stabat mater" och Durantes "Magnificat".

Han gifte sig 1848 med tonsättaren Marie Hinrichs, som var dotter till Hermann Friedrich Hinrichs. Makarna fick tre barn. En minnesvård över Franz, en obelisk med marmorbyst av skulptören Fritz Schaper, avtäcktes 1903 i Halle.

Källor

• Franz, Robert i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)

Noter

Johann Caspar von Kerll eller Kerl, född den 9 april 1627 i kurfurstendömet Sachsen, död den 13 februari 1693 i München, var en tysk orgelmästare.

von Kerll studerade i Rom för Carissimi och Frescobaldi, var hovkapellmästare i München 1656-73, adlades 1664 av kejsar Leopold och var från 1677 domkyrkoorganist i Wien. Av hans orgelverk är endast bibehållet Modulatio organica super Magnificat octo tonis (1686). Av hans vokalverk har man Sacrae cantiones (1669), två böcker mässor (samma år), dessutom i manuskript ett Requiem och flera mässor. Hans stil är märklig för sina många dissonanser, upplösta på oväntat sätt. I detta avseende betraktas han som en föregångare till Johann Sebastian Bach. Han skrev även operor, (uppförda i München), toccator och klaversviter, canzoner med mera. Ett urval av Kerlls arbeten utgavs 1902, med inledning av Adolf Sandberger.

Källor

• Kerll, Johann Caspar von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)